Aktieförvaltning är något högst personligt

Den här artikeln publicerades ursprungligen den 19 augusti 2017. 

En person som är lite otålig, tycker sig kunna se aktiers handelsmönster och som har lätt att byta åsikt kanske passar bäst med en förvaltning som är mer kortsiktig. Tvärtom, en person som föredrar företagsanalys, har en stor portion tålamod, och en vilja/längtan efter att gå emot strömmen är en lämplig person att förvalta en portfölj med få innehav som sällan byts ut. Inte särskilt förvånande är vi på Didner & Gerge den andra sorten. Det finns inget rätt eller fel mellan dessa alternativ, och många arbetar i en sorts gråzon mellan de två arbetssätten. Det finns ju flera vägar till Rom (performance)! Men, det är oerhört viktigt att din förvaltningsfilosofi passar din personlighet. Fråga Warren Buffett, George Soros, Peter Lynch m.fl. Alla fantastiska förvaltare, men på helt olika sätt. Det som förenar dem - förutom de goda resultaten - är att de inte bytte stil vid första bästa motgång. Tvärtom, de växte i styrka tack vare sin personliga tro på att arbetssättet var det rätta.

En av de mest personliga sakerna inom förvaltning är huruvida det är bra eller dåligt att träffa bolagsledningar. Vissa hävdar att nutidens chefer är alltför ”mediatränade”, retoriskt skickliga och ändå inte kan berätta något av vikt p.g.a. hårda krav på insiderinformation. Vi har full sympati för den åsikten, men precis som det egentligen kan vara bekvämare att titta på matchen i TV-soffan så vill vi ändå "besöka arenan" och se ”spelarna" på plats. Trots att man ibland blir förblindad. Varför? Helt enkelt för att vi har en investeringshorisont på fem år, ofta längre, och då är de ledande personerna mycket betydelsefulla för om vårt delägarskap i bolaget ska vara framgångsrikt eller ej. Vad hade IKEA varit utan Ingvar Kamprad, Nibe utan Gert-Eric Lindquist eller Brookfield Asset Management utan Bruce Flatt? Om du inte känner till Bruce är det ingen fara. Han är relativt okänd även i sitt hemland Kanada. Fakta är dock att han byggt upp Brookfield-gruppen från ett litet family office till världens näst största private equity firma, med ca 250 mdr dollar i förvaltat kapital. Egenskaperna som gjort det möjligt är de vi söker i alla ledare; jordnära, stor integritet, betydande ägande i företaget, högt engagemang i dagliga driften, skapandet av en stark företagskultur med en organisation som präglas av tillit och med totalt fokus på långsiktigt goda resultat.

Dessa personer är sällsynta men när man hittar dem vill vi gärna bli partner med dem för en lång tid! Att få träffa dem i ett enskilt möte mellan fyra ögon för att förfina den bild man fått via allmänna presentationer, VD-brev och intervjuer kan därför vara avgörande. Möjligtvis inte första gången (även om det händer), men efter en serie möten blir ofta bilden tydliga. Nämnde Bruce Flatt berättade under ett möte något som präglat vår bild av honom och Brookfield mer än vad några års siffror kan åstadkomma: I samband med terroristattackerna mot World Trade Center-tornen i New York 2001 skadades även flera närliggande byggnader, som ägdes av Brookfield. Direkt när det hände satte sig Bruce i bilen och körde non-stop från Toronto för att på plats hjälpa till. Väl där konstaterades att skadorna var oerhört allvarliga och krävde omfattande renoveringar. Tack vare arbete dygnet runt i flera dagar lyckades han få dit arbetskraft och maskiner samt beställa omfattande mängder byggmaterial. I vissa fall kom detta från andra företag i Brookfield-gruppen som på order av Bruce fick skänka produkterna av omsorg om de drabbade hyresgästerna. Detta ledde till att samtliga hyresgäster kunde flytta tillbaka rekordsnabbt, i vissa fall ett år innan andra i näraliggande byggnader. Många av dem var mindre företag, och flera har vittnat om hur avgörande det var att få tillbaka ett ”hem” för att ha möjlighet att starta om och rädda sin verksamhet.

Att inte bara bry sig om kunder utan att verkligen springa de extra milen är ytterligare en aspekt som ledare i toppklass har i ryggmärgen. Idag är Brookfield största fastighetsägare på Manhattan och området kring Battery Park har döpts till Brookfield Plaza. Avslutningsvis, vilka är andra ledare/ägare vi träffat genom åren som gjort absolut störst intryck på oss? Dessa är några av dem som vi bedömer gjort avgörande skillnad för sina företag, både under sin tid där men även långt efter att de har lämnat/kommer lämna den dagliga rollen. För som Jim Collins skrev i sin utmärkta bok ”From Good To Great”; en superledare är inte någon som bara säger vad klockan är under sin tid där, de installerar en klocka på väggen. 

• Bart Becht, Reckitt Benckiser (England) 1988-2011

• Jim Craigie, Church & Dwight (USA) 2007-2016

• Thomas Gayner, Markel (USA) 1990-idag

• Johan Molin, Assa Abloy (Sverige) 2005-idag

• Yukihiro Ando, USS (Japan) 2006-idag  

Henrik Andersson, förvaltare för Didner & Gerge Global (maj 2011- mars 2024)