Krönika: Morgonraiden mot ESG

Utöver det faktum att det knappast finns tydliga riktlinjer kring vad faktisk ESG egentligen innebär (här dyker det gamla talesättet ”One man’s terrorist is another man’s freedom fighter” upp i huvudet) så var detta tillslag remarkabelt på flera sätt. ESG är numera storpolitik och kommer fortsätta påverka världen, företag och kapitalmarknaden mer och mer.

Vi ser framför oss en förändring i att verkligen tydliggöra vad regulatoriska organisationer menar med ESG, en utgallring i den ratingdjungel som uppstått, där aktörer sätter helt olika betyg på bolag samt (ännu) större rapporteringskrav från samtliga aktörer.

För ansvarstagande kapitalförvaltare blir det nu ännu viktigare att skilja på vad som är rätt och riktigt för att kunna behålla förtroendet att långsiktigt öka värdet på sina kunders kapital, kontra de populistiska ESG-vindar som konstant ändrar riktning.

SE OCKSÅ: Globalfondens senaste Svanenrapport

Följ kompassen, inte ESG-poängen

Som någon sa: det är stor skillnad på etik och moral å ena sidan och ESG å andra sidan. Det ena kan i bolagsform vara grogrunden för den mest genuina konkurrenskraft vi känner till – en stark bolagskultur.

Medan det andra till stora delar handlar om politik, tvehågsenhet, formalia och otydliga spelregler. Det viktiga är att följa den egna moralkompassen, inte ratinginstitut X:s senaste ESG-poäng. Eller vad omvärlden dikterar är bättre eller sämre. Denna moralkompass handlar om att identifiera starkare affärsmodeller på tio års sikt och företagsledare med hög integritet.

Och att ha ödmjukheten att avyttra företag när deras moralkompass inte matchar den egna. Saknas denna kompass är det lätt att styras av svansen snarare än hunden. Är qatarisk gas bättre än rysk olja? Är gruvor i Afrika mer ”ESG:iga” nu när deras mineraler krävs för (över tid) miljöfördelaktiga elbilar? Bör inte Saab betraktas som ett bättre innehav än traditionella svenska industribolag – de försvarar ju demokratin?  Spörsmål som dessa och flertalet därtill har bara ett givet svar om ens inställning bottnar i en genuin övertygelse om vad hållbarhet bör innebära.

Höga ESG-hästar

Tyvärr har det uppstått en polarisering i hur kapitalmarknaden angriper hållbarhet som fenomen. Å ena sidan anses det samhällsekonomiskt försvarbart att lägga många hundratals miljarder på utvecklingen av så kallat ”grönt stål” med ett elbehov på halva Sveriges nuvarande totala kapacitet.

Å andra sidan ökar de totala subsidierna till fossila bränslen till rekordnivåer, där pengarna bokstavligen flödar från aktörer som i andra sammanhang gärna sitter på höga ESG-hästar. 

Visst kan det vara bra att ha två tankar i huvudet samtidigt, men det blir svårt att sympatisera med en rörelse som gärna investerar i oljebolag med monstruösa bonusprogram till chefer så länge ESG-poängen är hög tack vare en fullmatad ESG-rapport med fagra löften långt fram i tiden.

Att många bolag och branscher som för ett år sedan sågs som mest anti-ESG hade en fantastisk kursutveckling under 2022 och plågat många relativförvaltare har dock säkert inget med saken att göra…?

Svaren på frågeställningarna ovan bör vara tydliga: nej, nej samt nej. Samtidigt som min tro på hållbarhet är starkare än någonsin, kan jag konstatera att termen ESG har som den används idag tjänat ut sitt syfte och nu saknar relevans. ”You are neither right nor wrong because the crowd disagrees with you. You are right because your data and reasoning are right”, som Benjamin Graham  sa.

Henrik Andersson, förvaltare för Didner & Gerge Global (maj 2011- mars 2024)

Denna krönika har även publicerats i tidningen Affärsvärlden